Äntligen var det dags att tappa Pricken på flaska. Denna bryggd som stått och puttrat i totalt mörker under 14 dagar hade äntligen nått målet – ett OG på 1,012. Genast när jag öppnade för att ta mitt hydrometer-prov kunde jag ana en pikant jästdoft. När väl provet var taget och gravitationen uppmätt provsmakade jag och fann även då att det fanns en hel del jäst i suspensionen.

Tankar flög genom mitt huvud – är bryggden inte klar, bör jag kasta ut allt i slasken, har den blivit infekterad…?

Jag sökte råd på Bryggforum.nu och tursamt nog var det några vänliga själar som kunde få mig lugn igen. Enligt dessa bryggmästare var det bara att låta ölen vila i flaskorna och vänta tills jästen sedimenterat. Ett annat alternativ var att kall-krasha ölen under några dagar, dvs. placera den i ungefär nollgradig miljö och förhoppningsvis därmed tvinga partiklarna att bli tyngre för en snabbare sedimentation. Jag valde endast det första, dvs. tappa på flaska och låta det vila under några veckor.

Pricken

Pricken

Valet av flaska föll på Oppigårds design. Varför just denna flaska tilltalar mig vet jag inte, men det har något att göra med den korta sträckan mellan själva flask-kroppen och flask-halsen. Den är enkel, greppvänlig och trevlig att se på. Vidare valdes kapsyler av orange färg. Detta pga. att etikettens solnedgång går från gul till orange.

Om två-tre veckor skall den fösta provsmakningen ske och då visar det sig om de 6 gram socker/liter som jag tillsatte har haft sin effekt. Innan dess hoppas jag ha designat öl nummer 2 – som förhoppningsvis skall bli en IPA med 5 humlesorter!

Nu blir det att avsluta en bra “brygg-afton” med en Omnipollo Nebuchadnezzar.